- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
124

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

124 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

stygga livet mänskorna värderade varandra på ett
annat sätt, efter lägre grunder, och när de nu i
morgon skulle vid nådabordet äta kärlekens måltid
tillsammans, glömma att många, många aldrig mer
skulle sitta vid samma bord, erinra sig att kanske
några skulle betjäna de andra vid andra måltider,
och att de nu en enda gång skulle ur samma bägare
dricka förbrödringens dryck, såsom Jesus Frälsaren
ätit och druckit med de ringaste. - Barn, slutade
den gamle, nu inför Gud den Evige, visen Er gamle,
kanske ende vän, att I ett ögonblick kunnen avlägga
världsliga tankar och känslor, att I kunnen känna Er
såsom bröder och systrar av den enda stora
syskon-rund som vår frälsare en gång tänkte sig hela
mänskligheten, då han själv steg ner bland de ödmjuka,
fastän hans plats såsom skriftlärd var bland de överste
i synagogan; öppnen Era hjärtan utan fruktan och
utan blygd; och låt mig se ännu i ett ögonblick den
ljuva syn mitt hjärta drömde, att även mänskors
barn kunna vara änglars likar redan här på jorden.

Han steg ner ur stolen och låste dörren med
rigel, under det barnen uppskakade väntade vad som
skulle komma.

- Nu, fortfor läraren, sedan han kommit upp
på sin plats, nu har jag låst ute världen med dess
lustar, dess synder, dess orättfärdighet, och nu äro
vi ensamme inför människones Son, som kom att
nederslå det som var upphöjt och lyfta det
förtrampade. Höjom våra hjärtan i den tysta bönen, och när
I kännen anden röra Er, rena Er, ödmjuka Er, given
varandra det famntag som mänskors barn alltid skulle
bjuda mänskors barn utan svek och utan vank, låt
mig se, du rike yngling som har makten och äran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free