- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
126

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

126 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

säga, under det tårar av glädje och hänförelse
droppade ner från hans stora mörka ögon.

Likasom väckta ur .en sömn, raglade de unga
tillbaka till sina platser. Snyftningarne hördes ännu
ryckvis, såsom när ett barn gråtit slut, och med
nerslagna ögon liksom blygandes över något orätt eller
otillständigt, satte de sig ner på bänkarne och vågade
icke se på varann.

I detsamma tog någon i dörrlåset, som gav ett
kort vresigt ljud ifrån sig. Läraren såg betydelsefullt
åt dörren; skulle säga något, men kunde endast le,
och steg ner för att öppna åt pedellen som skulle
in för att sköta om ugnen.

Det var svårt att komma upp igen i exaltationen,
och man hade fallit rakt ner på jorden. Några av
barnen logo redan.

- Ja, vi le nu, sade pastorn, vi le åt våra
barnsligheter, när världen kommer och öppnar dörren.
Vi skola nog le många gånger åt vår svaghet, åt våra
drömmar, åt vårt bästa hopp: men vem vet om vi
icke borde gråta i stället. Vem vet?

Hettan i rummet hade tilltagit, imman rann från
de kalla fönsterrutorna, och lampan rökte. Barnen
sågo slappa ut och en och annan gäspade. Pedellen
gav sin otålighet till känna genom att rassla med
brandstaken. En allmän avmattning och förlägenhet
hade inträtt, och pastorn avslutade snart förhöret med
en kort bön efter ett litet tal över texten: Ingen kan
undfå Guds rike utan att han varder som ett barn.

När ungdomen tog på sig kapporna i försalen,
vågade de icke se på varandra, och det livliga
intrycket av det skakande skådespelet slog upp igen,
så att de ej kunde komma sig för att tala om det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free