- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
127

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 127

På Tekla hade saken gjort ett mycket djupt
intryck, så djupt att hon ännu gick hemåt över
kyrkogården såsom ovaken. Mörkret hade fallit över
aprilkvällen och det blåste en ljum sydlig vind som ristade
de nakna lindarnes spöknippor, mellan vilka stjärnorna
syntes såsom glitter på julgranens kvistar. Hon gick
steg för steg och höll muftisen framför sig med båda
händerna såsom om hon bar en vacker nymålad tavla
den hon var rädd att sudda ner. Ibland höll hon
upp händerna likasom hon ville betrakta en målning;
hon närmade den och avlägsnade den för att få
synpunkten eller inprägla den; och när hon sedan slöt
ögonen, kunde hon mitt i en mänskohop se en mörk,
rask yngling, som med utsträckta armar nalkas henne;
han sluter henne i sina runda armar, trycker sitt
ansikte mot hennes, så att hon endast ser ett
hårfäste och två öppna ögon som spruta in eld i hennes,
och i hennes mun inandas en annan mjuk mun
vällukter, och på sin överläpp känner hon en svag
tryckning av ljumt silke. Hon omfattar honom med sina
armar och känner sina darrande kalla händer värmas
av det Brabantska yllet i hans tröja; hennes kind
lutar sig mot ett vitt veckat Hollandslärft, vitt som
frälsarens kläder i förklaringen, och mitt på bröstet
lyser en granatröd bloddroppe, som är kall och
trycker hårt mot hennes tinning så att hon vill skrika,
men smärtan är så ljuv och hon trycker sig än
hårdare mot den vassa stenen så att tinningbenet
ömmar. ^ Därpå hör hon Mästarens röst: frid vare
Eder; armarne släppa sin omfamning, hon vacklar
tillbaka såsom ur en sömn, ser lampans röda
låga vila över det mörksköna huvudet såsom den
helige Ande över lärjungarnes i Emaus; ser de stränga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free