- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
132

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

132 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

och erfarenhet. Men det var en tröst för de svaga
att få tro det, och Tekla ville så gärna tro att dessa
unga flickor med den skära hyn och de vita
silkes-kjolarne voro hennes systrar, lika gärna som hon
ogärna, ja med fasa ville räkna dessa fallna kvinnor,
som bodde över gården, som sina anhöriga eller
jämlikar, ehuruväl Jesus även hade medräknat Maria
Magdalena bland sina systrar.

Hittills hade det varit Teklas göromål att bära
mat till fadern om middagarne. Detta hade alltid
varit plågande för henne, ty det brunbetsade lilla
skåpet ådrog sig alltid en obehaglig uppmärksamhet,
och hon såg inga andra än tjänare och vakter bära
matburen. Efter den högtidliga akten varigenom hon
utträtt ur barndomen fick hon fullt medvetande om
att detta ärende till vakten var något ringaktat, och
nu uppfinner hon alla tänkbara gränder som obemärkt
kunna leda ned till kasernen. Gränderna finner hon
upp, men de äro mörka, trånga, smutsiga, och i dem
möter hon endast fattiga och illa klädda människor
som icke se med förakt på henne. Värst är dock när
hon skall gå förbi det lilla stycke av det öppna torget
som ligger framför vakten vid Rådstun. Hon vill
där sjunka genom jorden, draga kappan över ansiktet,
bli osynlig som man blir i sagorna, och hon hittar
på att fälla ögonlocken, så att hon endast ser de
rund-huggna gatstenarne framför fotspetsarna. Var gång
hon kommer ut ur den mörka grändens mynning
och ljuset från den öppna platsen slår emot henne,
faller hon i svettning och ångest, och det är för henne
som att simma över en sjö, eller gå på en spång
över ett bråddjup. Men när hon fäller igen
ögonlocken, går hon med snabba säkra steg mellan hästar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free