- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
133

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 133

bärare och åkdon utan att bli knuffad av någon.
Emellertid äro dessa ögonblick så förfärliga för henne
att hon även om söndagarne vid samma tid faller
i ångest fastän hon då är befriad från tjänstgöringen.
När hon kommer in i vaktrummet där fadern
vistas, brukar väbeln taga henne under hakan och
fråga henne hur hon mår. Detta har han gjort i
många år, men nu en dag, när han vill göra det
om igen, säger fadern med sträv röst:

- Låt vara med karesserna!

- Hm! svarar kamraten, det är ju vår Tekla.

- Jag tycker inte om det där, brummar fadern
igen. Kan du inte se att flickan har lång kjol.

Tekla visste nu att hon inte var barn längre,
och hennes blivande ställning som tjänare började
bli henne klar, och oroade henne.

En middag då hon smugit in i sin sist upptäckta
Peter Apollos-gränd, vilken förkortade vägen över
torget med åtskilliga steg, och med ångest slående
ner ögonen så att hon numera av vana verkligen
trodde sig vara osynlig, lämnade hon gångbanan vid
husväggen och begav sig in på Själagårdsgatan. Men
i dag hade man hackat upp isen och den låg i stora
stycken kant vid kant så att det rörde sig som
havsvågor under fötterna. Vacklande sätter hon till att
springa över de hårda kammarne, undviker hästhuven
på känsel när deras mjuka nosar snudda vid hennes
kappärm, hör körsvennernas rop som i en dröm, och
skall sätta foten på gångbanan, då hon törnar mot
en junker, av vilken hon endast ser ett par små
hjort-lädersstövlar och ett Leydenskt lårfoder, ty hon vågade
ej se upp. Sammanstötningen var våldsam så att
stenfaten i matburen med en stark skräll slogo till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free