Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÄXA 135
det är, men, hur är det när man har ältfebern. Fryser
man?
- Nej, det behöver man inte, svarade modern,
för man kan bara ha feber, som kommer igen en
stund på dagen.
Tekla blev tyst liggande i sängen en halv timme,
och såg på väggklockans visare huru de flyttade sig
långsamt fram emot elva. Stundtals höll hon andan
tills blodet steg henne åt ansiktet, och drog täcket
upp över munnen; stundtals andades hon häftigt tills
pulsarne ökade fart. Därpå kallade hon på modern
med matt stämma: Mor, viskade hon, känn efter om
jag har ältfeber.
Modern lade sin hand på hennes panna och sade
att den kändes mycket het.
Tekla blev liggande och såg nu på huru modern
började rusta med middagen. Hon blåste eld i
spisen och skar sönder en salt torsk, som hon vattlagt
kvällen förut. Därpå slog hon vatten i en panna och
lade torsken i. Snart spred sig den unkna lukten
av salt torkad fisk genom det trånga rummet och
Tekla som hade motvilja mot denna rätt drog täcket
över näsan. Men nu steg spiselvärmen och strålade
ut mot sängstället, så att det hettade på sängkläderna.
Tekla vände kudden och ansiktet mot elden och
lyssnade på vattnets bubblande i pannan.
Modern hade tagit fram matburen och under
sakta brummande plockat ur de sönderslagna kärlen.
- Nu går jag ut och köper en ny soppskål,
sade hon, tag klocksträngen, du, och hav ett öga
på elden. Jag är strax tillbaka.
Och hon kastade duken över sig och gick.
När Tekla blev ensam, steg hon upp ur sängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
