Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 143
kastar ögonen åt högra sidan, känner en brinnande
längtan att se honom, önskar att han just nu skall
komma, vill att han kommer, fordrar att han kommer,
ty han måste komma, eller kastar hon sig ner och
dör. Och se - där kommer hans ögon med hattens
skugga, och han ser på henne, men kallt, forskande,
främmande, och hans drag förändra sig, från hans
ansikte växer ut ett långt kindskägg, och hon stirrar
en obekant junker i ansiktet som tänker hälsa, osäker
om han känner detta fruntimmer eller ej.
Tekla går hem igen, lycklig att ha sett honom
i tankarne ett ögonblick. Och hon kommer åter nästa
dag och »häxar fram» honom som hon kallar det.
Så går den heta dova sommaren med
sysslolöshet för Tekla, vars huvud laddar sig med planer
halvt medvetna, halvt omedvetna, utan att hon utför
någon. På ständig vakt mot moderns förstånd, som
stundom flammar upp och inser att detta liv icke kan
vara nyttigt för hennes dotter, övar hon sin
vältalighet och sin förmåga att snärja den gamla så att
hon alltid ger sig.
- Ja, du kan då förvända synen på mig, säger
hon.
Fadern börjar beundra hennes gåvor, och ju mer
han beundrar, dess blindare blir han:
- Det finns något hos den där slynan, säger han,
och nickar som om han böjde sig ner för detta
djupsinne som han kallat till liv.
Tekla har numera kommit så långt att hon kan
ur föräldrarnes besparingar framkalla de pengar hon
behöver till sin paryr. Men när modern frågar om
hon icke vill lära sig något nyttigt i stället för dessa
pengar, svarar flickan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
