Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
Det var första gången han kom in på ämnet och
upphörde tala om annat. Tekla fick en annan färg
i rösten när hon svarade:
- Ja, men vi äro ju också gamla bekanta!
Hon hade nu erinrat om deras första bekantskap
i kyrkan; elden, som den första kyssen tänt, flammade
upp, och nu brann det.
- Det var en underbar kväll, sade herr [-Cle-ment-] {+Cle-
ment+} drömmande. Den glömmer jag aldrig.
- Tror inte herr Clement, upptog Tekla som
kände att det behövde röras om i brasan, tror inte
herr Clement, att själarne äro syskon.
- Jag tror, svarade den unge mannen med en
djupsinnig min, att det finns själar som äro födda
syskon. Vi till dömes. När jag talar till Er, känner
jag att I förstår mig fullständigt, att I icke hyser en
annan tanke än jag, ty ömt I icke gjorde det, skullen
I säga mig emot, och då vore det osynliga bandet
brustet, då vore icke sympatien mer; och det skulle
jag känna.
- Ja, svarade Tekla och såg ner på sanden,
jag känner det som om varje ord I talade vore min
tanke. Är det inte sällsamt?
Herr Clement ansåg ätt det var underbart, och
han vecklade nu ut en slöja av det underbara, det
oförklarliga, som i mystiskt mörker insvepte deras
verkliga tankar och känslor så att de rörde sig ganska
obesvärat under det lätta täckelset. De talade fritt
såsom maskerade, de lekte blindbock utan att råka
på varandra - så underbart!
Föräldrarnes rop kallade dem snart ner till
verklighetens klara dager, och fanfarer i fjärran
förkunnade att dansen öppnats på logen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
