- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
158

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

158 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

misstänkt min en anledning till kiv! Jo, bäst som
sker, och det var Guds barmhärtighet.

Modern suckade och täcket höjdes ett par gånger.
Tankarnes garn klipptes av, men knutarne lågo där
olösta på trådändarne, och det kom icke mer några
varför på en lång stund. Men med den återinträdande
tystnaden uppkastade sig återigen de första frågorna:
rätt eller orätt? Rätt eller orätt att önska sin mors
död?

Men motsättningarne voro så skarpa och huvudet
så trött, att begreppen smälte ihop i en salig
dom-ning. Varken det ena eller det andra, svarade den
slappa hjärnan; lika mycket båda delarne; lika litet
rätt eller orätt, som det är, om du är brun eller
blond. Det är så, det har blivit så, och det kan
icke ändras. Likgiltigt alltså! Vilken solig, befriande
tanke: likgiltigt! Likgiltigt rätt eller orätt, stort eller
smått, liv eller död, likgiltigt alltsammans! Hjärnan
stannar sitt vilda lopp, hjärtat bultar mindre häftigt,
lungorna andas i en sakta sövande gungning,
musklerna släppa sina tag, lederna lossna, tankarne fly
undan, gömma sig, det blir mörkt, tyst som om
förintelsens stilla rö nalkades, själen känner ej mer,
kroppen erfar intet mer, anden förnimmer intet mer.

När Tekla vaknade på sin stol, såg hon
nattlampan, flaskorna, citronen och skedarna ligga i ett
rött halvljus, men på väggens tapet ovanför syntes
två hjärtan i blåvitt sken; hon tyckte sig höra
tornklockan slå, och utanför på gatan hördes gatsoparens
kvast säga rist rast på gatstenarne; en gråsparv
kvittrade, de sista tonerna från reveljtrumpeten på
Skeppsholmen steg upp genom gränderna och ekade
mot kyrktaket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free