Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
160 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
öppnar sin dörr för att gå till mjölkboden. När hon
får se att det är öppet mitt över portgången, går
hon dit och knackar på den öppna dörren.
Tekla visar sig, blek, stum, svartklädd.
- Herre Jesus, är det slut? utbrister gumman.
- Det är slut, svarar Tekla.
- Ske Guds vilja, säger gumman, och stiger in
för att få visshet.
Du är allt glad nu, som får platsen, tänker Teklas
ostyriga hjärna; och hon känner sig god, ädel, när
hon lägger band på sin grymhet och icke säger det
högt.
Och så komma sjömännen ner från härbärget,
och jungfrurna från våningen, och pantlånarn kastar
en blick på möblemanget; alla äro aktningsfulla, tysta,
nyfikna, och giva sitt deltagande åt den sörjande,
som mottager beklagandena som en hyllning.
Klockan sju kommer fadern. Han räcker
handen åt Tekla och säger frågande:
- Det är slut?
Därpå går han fram till bädden och trycker sakta
på ögonlocken, samt blir sittande i tyst begrundan.
- Nu få vi mycket att tänka på, tar han upp,
och det här kommer att kosta pengar.
- Så rått, tänker Tekla, att genast tala om
kostnaden, likasom om hon trott att fadern i denna stund
blott hade en tanke, den han uttalat, och icke flera,
vilka fadern icke kunde säga åt dottern, men som
maken skulle kunnat ha viskat åt hustrun; ömma
tankar utan uttryck, ljuva minnen utan namn, en
tyst stark sorg som den får, vilken förlorat sitt enda.
Hade hon kunnat gå ut ur sitt själv ett ögonblick,
skulle hon förmått tänka huru det skulle ha känts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
