- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
173

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 173

den han visserligen aldrig trott vara omkommen, men
vars försvinnande oroat honom. Och därpå fick han
berätta huru han och gästerna dukat bordet, under hopp
om att frun strax skulle komma igen, endast anande
att hon blivit uppehållen ute i någon handelsbod
eller dylikt. Och av pigans nu berättade aningar att
frun följt sin far, vilken sålunda måtte ha givit sig
av strax efter Teklas bortgång, lugnades hon även
i den mest fruktade punkten. Det blev en fest, som
hon aldrig vågat drömma sig. Hon var hjältinnan i
flerfaldig måtto, och hennes sjuka jag kände sig ligga
i silkesvadd, när tal och skålar hela middagen så
varmt svepte om hennes lilla person. Och när hon
själv talade om greven och palatset, om vad greven
sagt och vad fröken Ebba lovat, då sutto åhörarne
tysta och andäktiga, och när de sågo det blommiga
sammetslivet och den blåa silkeskjolen, fingo de unga
handelsmännen riktiga syner av det grevliga. En ung
vinskänk vågade erinra sig att han en gång sålt vin
åt greve von Schlippenbach och varit själv uppe med
räkningen; och strax fingo han och Tekla en duo
om palatset, erinrade varandra om gallergrindarne
med lansarna, trappans marmor, fackelhållarne i
muren, förstugans bildstoder och vapnet över portalen.
De fasthölle så länge vid minnena och upprepade sig
så ihärdigt, att herr Clement slutligen började gäspa,
fyllde i pokalerna och ville sjunga sin alltid beundrade
»Gubben gick uti hasselskog», då Tekla bad att han
skulle låta vara med att sjunga emedan hon var så
trött.

Herr Clement visade just några tydliga tecken
till missbelåtenhet och hade druckit ett särskilt glas
med guldsmeden »för småborgarne som vi», då det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free