Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 175
lorade glans såsom det hittills högsta i sin hustrus
ögon, med en rad enskilda skålar för borgare,
småfolk och vanbördingar.
Men Tekla var alldeles för lycklig och för högt
uppe i rymderna att kunna dragas ner; hon sökte
i stället att lyfta sin man till sig, och när hon
intalat honom hopp om att kanske få greven till kund,
ansåg han sig såsom redan införd i huset. Och nu
bjöd han själv på greven, fick i förbigående en hittills
förgäten upplysning om Sandemar och den utlovade
inbjudningen, och som han ensam av sällskapet sett
det grevliga lantgodset, bestod han på Sandemar den
återstående delen av aftonen, tills sällskapet skildes
och Tekla gick att drömma om det förlorade och
åter-öppnade paradiset.
En strålande majmorgon stod grevens resvagn
utanför porten vid Fiskehamn. Herr Clement hade
icke varit fullt nöjd med sitt liv de sista dagarne, ty
hans unga fru hade spritt oro och buller i huset.
Åt henne skulle sys nya klädningar, och dessemellan
sprang hon på besök hos grevens på Blasieholmen,
och en gång hade fröken Ebba gjort visit tillbaka,
men alldenstund herr Clement icke var hemma vid
tillfället måste han nöja sig med muntliga redogörelser
för den äran som vederfarits hans hus. Och
däremellan hade han fått så mycket av grevens i sina
öron till morgon, middag och kväll, att hans egen
lilla person började skräpa i hans blygsamma hem.
Det var därför med en viss lättnad och ändock icke
så liten oro han nu lämnade sin maka för åtta dagar.
Deras lycka hade varat så kort tid, att han blygdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
