- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
181

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 181

som en förebråelse, och bönerna blevo befallningar.
Det var som om en främmande rå hand ville rycka
henne ur hennes himmel och trampa ner henne igen.
Hon förvånades över att det kunde kännas så, så
snart efter deras bröllop, och när hon frågade sig
om hon verkligen höll denne man så kär som hon
trott, måste hon svara nej. Och likafullt hade hon
väl gjort det, den gången hon ville dö, när han hade
rest bort om sommaren.

För att befria sig från tvivel och förebråelser,
satte hon sig ner att skriva svaret på det mottagna
brevet, avböjande milt men bestämt sin mans fordran
att hon skulle resa innan de åtta dagarne voro till
ända, förebärande att hon icke kunde bryta sitt löfte,
allraminst när lägenheterna voro så svåra som de
voro.

När hon avsänt brevet, var det henne som om
en skuld vore betalad eller åtminstone överstruken.
Och sedan hon klätt sig, gick hon med lugnt sinne
ner i parken.

Morgonen var sval och blommorna voro ännu
våta av daggen; fjärden låg mörkblå och plaskade mot
båtbryggan, där måsarne kretsade över fiskarens
ok-stock, i vilken blanka strömmingar lågo i högar.

Tekla greps av en stark längtan att komma ut ur
trädgårdens hägnad, men på sjön vågade hon sig
ej ensam och hade ingen tjänare till hands att låta
föra sig, men ut skulle hon, och då grinden nu stod
öppen, vandrade hon ner i stranden.

Det tycktes henne som om hon strax andades
friare, och den mjuka vita sanden frasade så lent om
fötterna, de svarta tångbänkarne voro som ulliga
mattor att gå på, och granskogen i sjökanten doftade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free