Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 189
Plötsligen, likasom gripen av minnet från en
liknande belägenhet, utbrast hon, i det hon kastade
sig ner i vattnet:
- Låt se nu om jag är en häxa och kan flyta!
Det genomskinliga vattnet delade sig och slöt
sig omkring den bländande vita gestalten, vars
bag-linjer tycktes smälta ihop med vågens som utifrån
havet rullade in, och det violbruna håret spreds på
böljan som en knippa lösryckt sjögräs. Därpå vände
sig flickan på rygg och, se, hon flöt på vattnet som
en spån.
Tekla erfor en beklämning som om hon återsett
det ohyggliga uppträdet vid Blasieholmsbron, och till
morgonens och förmiddagens iakttagelser hopade sig
de nyss gjorda.
Men när hon såg denna blomstrande ungmö i
all dess nakenhets majestätiska skönhet, såg detta
lugna leende, denna rena blick som nerifrån vattnet
tycktes se rätt upp i Guds blåa himmel utan att
blinka, måste hon fråga sig om en fördärvad
människa, som försvurit sig åt onda makter, kunde se
sådan ut.
- Ser du att jag är en häxa! ropade flickan
i vattnet upprepade gånger, där hon låg flytande
orörlig i alla lemmar utom händerna, vilka omärkligt
rodde smått som fenorna på en stillastående fisk,
vilken söker hålla sig kvar emot strömmen.
Ett moln drog i detsamma förbi solen, och den
vita fina gestalten i bassängen syntes likblå under
det nu djupgröna vattnet. En mås som av molnet
blivit störd i sitt fiske skrek, högt upp över badhuset.
I detsamma ringde middagsklockan, och Tekla, som
redan förut varit uppskrämd, lät sin inbillning sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
