- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
194

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

194 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

hon dagen förut ånyo framkastat sitt förslag att resa,
hade fröken Ebba bedyrat henne att hon icke kunde
vara för länge, och uttryckligen bett henne stanna.

Nu när hon tänkte igenom vad hon erfor det
ögonblick hon beslutat resa, trängde sig bilden av
den unge baron Magnus fram. Och den såg på
henne med ögon, ur vilka växte tvenne rot-tågor som
kröpo in i hennes ögon, sköto sugrötter uppåt,
birötter nedåt, kastade ut revor och skott ända ut i
hennes kropps yttersta fibrer, så att hon kände sig
sammanvuxen med denna yngling, uppfylld av hans
ande. Hon visste, tycktes det henne, att den dag
hon icke mer fick se honom, skulle hon dö. Alla
andra tankar, på möjligheten att alltid få se honom,
på följderna av deras kärlek om den sloge ut, på
fröken Ebbas missnöje, mannens hämnd och lagens
straff, hade icke kraft att tränga igenom den enda
framvällande känslan av att hon älskade honom.

Hon hade icke mött honom på hela denna dag,
och nu överfölls hon av en så häftig längtan att
få se honom, att hon, som förut trott att hon endast
med sin vilja kunde på avstånd kalla honom till sig,
började fästa blickarne på en punkt längst bort i
den långa lindallén. Hennes ögon stodo vidöppna
och ögonlocken rörde sig icke till en blinkning, under
det att pupillerna omväxlande krympte och svällde
ut liksom om de sögo till sig något föremål i fjärran,
alldeles som havets blötdjur när de draga till sig
sina offer genom kontraktioner av sin cirkelrunda
kropp.

Hennes ansikte blev vitt, blodlöst, och hon blev
så länge stående att hon kom i en fruktansvärd
skakning i hela kroppen, Slutligen lyfte hon ena armen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free