- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
230

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den klara vårluften. De samtalsämnen, som lågo till
hands, voro farliga för sämjan, och man tillgrep ånyo
tystnaden som den säkraste utvägen. Efter en timmes
färd närmade vagnen sig en stor bokskog, som
sträckte sig över den svaga landryggen mellan Landskrona
och Hälsingborg, och efter ytterligare en kvarts
förlopp stannade vagnen utanför en hög järngrind,
som var upphängd på två massiva stenpelare,
försedda med obelisker och kulor.

Sällskapet steg ut, och baronessan ringde med
en gammal bordsklocka. Dess klang besvarades av
ett doft hundskall, som tycktes komma från jorden,
ett mångdubblat, märkvärdigt dämpat skall liksom
från en jagt långt borta i skogen. Förvaltaren vände
sig bort med besvärad min, men kusken flinade
ohöljt, som om han hade gjort något ont. Baronessan
ringde en gång till, och ut kom en putslustig
småsven med liderligt utseende; han såg ut som en
morian, vilken hade svårt att hålla sig för skratt.

Magistern, som på nytt hörde det hemlighetsfulla
hundtjutet, tog sig friheten spörja, om man
höll många hundar där i huset, varpå baronessan,
husets vana trogen, svarade med en fråga:

– Tycker Ni inte om hundar?

– Jag avskyr hundar, svarade magistern.

– Det passar utmärkt, för vi har bara en
bandhund, som jämt står i kedja, och så en liten, som
ligger på sängen hela dagen, svarade den alltid
tillmötesgående baronessan, medan kusken grinade
alldeles hejdlöst och morianpojken såg ut som han
hade haft en hjärtesorg.

Emellertid hade grinden öppnats, och igenom
en svart granallé vandrade man upp till slottet. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free