Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
254 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
hatar de mig också tillbaks! Det vill jag lova!
till-lade han med övertygelse och väsande röst.
Ivan, som hade kommit tillbaka med ett
kredens-kärl av silver, hade ställt detta på bordet och
därefter slagit sig ned. När förvaltaren fick se det,
höjde han handen och gav pojken en sittopp, så att
han flög upp från bänken.
- Stå där, din hund! vrålade han, när Ivan
tänkte gå. Stå där och håll i kannan!
Magistern hade beslutit att en gång låta
zigenaren prata ur sig om sina hemligheter, men för att
insöva hans möjliga misstankar antog han en
bifallande och deltagande min, framkastade ett
betydelselöst, men uppmuntrande ord och spelade
framförallt rollen av den uppmärksamme åhöraren, den
tacksamme lärjungen, sorn andaktsfullt lyssnade till
den vitterfarnes ojämförliga visdom.
- Maxima debetur pueris reverentia,
det är uttytt: barn äro skyldiga oss äldre den största
vördnad, citerade han till stöd för zigenarens skamliga
behandling av sin bror.
Zigenaren gick i fällan, och efter att de tömt
ett glas till, blev han öppenhjärtlig.
- Ser magistern, jag är av ringa härkomst,
men jag har talanger, och det kan folk inte tåla.
Jag var stolmakargesäll i Köpenhamn, och när
jag var sjutton år, var jag den skickligaste i min
konst. Men jag kunde inte få burskap för att jag
var för ung. Och när jag ändå öppnade verkstad,
så kom polisen och ålderman och ville stänga den,
men då blev jag vild och kastade ut allihop; jag
tog den ena och slog den andra med, tills vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
