- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
267

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TSCIIANDÅLA 267

åto de omogna vinbären, och i körsbärsträden häckade
skator och starar. Det var en förödelsens styggelse,
som magistern icke kunde fatta att dessa människor
med penningtillgångar ville finna sig i att skåda på;
ty om de också inte behövde inkomsten, skulle man
tro att de åtminstone inte ville undvara nöjet att
kunna spatsera i trädgården. Och allt detta feta ogräs,
som såg så mörkt och giftigt ut, förhöjde det intryck
av smuts, som framkallades av djurens Orenlighet,
nedtrampad runt omkring i rabatterna, de små svarta
mullvadshögarna, murkna grenar och brunt
fjolårslöv.

Kardborren och nässlan, som alltid följa
människans uttömningar, stodo där till flere alnars höjd,
röjande vad som brukar döljas, tistlarne hade,
bortdrivna från fälten, slagit sig ned här; Tussilago, som
folket på skämt kallar ymnighetshornet på grund av
dess otroliga fortplantningsförmåga, hade brett ut sig
i stora grågröna mattor, och i de mörkaste vrårna
hade som mörksens gärningar den otäcka bolmörten
stuckit sig undan med sin kadavergula blomma,
påminnande om lik med levrat blod. Magistern, sorn
kom att tänka på de faror, som den giftiga örten
kunde utsätta barnen för, lyfte sin käpp och anstiftade
ett blodbad på djävulstyget, då zigenarens jämrande
röst hördes bakom en buske. Magistern blev ej
särdeles överraskad, ty han var nu så van att se dennes
smygande skepnad dyka fram och försvinna överallt
bakom buskar och inhägnader - överallt där det
fanns någonting att gömma sig bakom.

- Slå inte min bolmört, magister, bad zigenaren.

- Är den också helig? svarade denne, med
skämtsam häntydning på snokmordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free