Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA 271
bläs på hästen, ty det blev alltid vitt på de ställen där
man skurit.
Detta var idel nya och okända saker för
magistern, så att han i sin iver efter att höra på glömde
att fråga, var förvaltaren hade inhämtat kännedom
om allt detta. Och de promenerade vidare,
fördjupande sig i ett samtal, som tycktes djupt intressera
zigenaren. De övergingo till stölder i allmänhet, och
zigenaren uttryckte sitt förakt för tjuvarne, som i
regeln inte förstode de två viktigaste punkterna i
all tjuvnad.
- Vad är det då för slag? sporde magistern
i så oskyldig ton som möjligt, medan de satte sig
ned på en stenbänk vid brädden av dammen.
- Jo-o, ser Ni - här funderade zigenaren ett
ögonblick - den ena är att alltid vara utan [-med-brottslingar,-] {+med-
brottslingar,+} och den andra är att ha två vittnen i
beredskap.
- Ni menar för att konstatera alibi? Vet ni vad
det vill säga?
Zigenaren såg begrundande ut ett par sekunder
och tycktes ej veta något om alibi, men ville som
vanligt icke röja sin okunnighet, varför han svarade:
- Säg Ni först, vad Ni menar med - hm, så
skall jag efteråt säga min mening.
- Alibi, tog magistern till orda, är det viktigaste
vid varje defension, ty om jag kan bevisa, att jag
vid det ifrågavarande tillfället har varit annorstädes
än där som förbrytelsen begicks, så är jag frikänd.
- Just vad jag tänkte säga, avbröt zigenaren
ivrigt lyssnande och med oförställd glädje i sitt bleka
ansikte. Men, fortfor han, att vara ensam är ändå
den första regeln vid all stöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
