Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA 285
gistern beslöt att själv gå rakt på saken och säga
allt, som kunde sägas, utan att sanningen kom alltför
tydligt fram.
- Jag har varit över till vår granne för att be
om lov att få gå över hans mark, förklarade han.
Zigenaren framtvang ett leende, som skulle vara
vänligt, men på samma gång likgiltigt för den sak
som förelåg. Han teg fortfarande.
Återtåg var ej möjligt tör magistern; han måste
gå på, till och med om han skulle råka vilse, vilket
han då också grundligt gjorde, ty ett oemotståndligt
behov att ursäkta sig kom plötsligt över honom.
Ni har icke vänner här i trakten, Jensen, sade han.
Hemmansägaren därborta talade illa om Er.
- Det tror jag, det! svarade zigenaren. Ty han
gick på sin tid och slog efter baronessan och hennes
pengar, men när det inte tog skruv, fick jag soplåren
över mig.
Detta var säkerligen lögn, tänkte magistern, som
var van vid att zigenaren alltid torkade av sin smuts
på andra; men han låtsades sätta tro till
beskyllningen.
- Det sade jag honom också, fortfor han, och
jag sade honom mera därtill, därför att jag kunde
höra, att han var avundsjuk. Jag berömde Er, Jensen,
som en rask karl och en oegennyttig karl, som själv
gick och arbetade på åkern, fastän Ni var förvaltare,
och det gör ingen annan förvaltare i hela landet;
och jag lät honom veta, att baronessan inte gärna
kunde hysa någon godhet mot Er, när hon låter Er
släpa så där utan lön.
Här lät zigenaren narra sig, ty han trodde
obetingat på att magistern icke kunde ljuga, enär han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
