Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2Q4 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
gamla sägner om inspärrade och ihjälsvultna arvingar
dansade runt i hans upphettade hjärna; tjuverier och
smugglarehistorier av äldre och yngre datum döko
fram för hågkomsten, men han jagade bort dem igen
lika hastigt som de kommo. Skulle han nu öppna
fönstret och fortsätta undersökningarna? Han vågade
det icke, ty att röja, att han bespejade dem, var
farligare än allt annat.
Därför vände han sig mot väggen och
insomnade snart. När han vaknade igen, stod solen redan
högt på himmelen.
Nattens händelser stodo levande och skarpt för
honom, och han kände genast på sig, att det inte
gick an att låtsas om ingenting, ty detta skulle väcka
mer misstanke än om han talade. När han därför
kom ned och mötte baronessan, hälsade han fryntligt
och frågade, om hon icke hade hört väsen på vinden
sista natten.
Nej, hon hade icke hört något.
- Å, jag blev så rädd, sade magistern med sin
oskyldigaste uppsyn, jag trodde det var tjuvar.
- Nej, hur kan Ni tro något sådant! Vilken
väg skulle de ha kommit in, frågade baronessan med
hycklad förskräckelse.
- De kunde ha klättrat in från körsbärsträdet.
- Å nej, det kan jag aldrig tro. Det har nog
bara varit kattorna, svarade baronessan. För jag skall
säga Er att jag lät vindsdörren stå öppen i går afse.
Det finns nämligen så mycket råttor där uppe, och
de äta allt som vi ha förvarat där.
Magistern ville icke våga sig längre ut, men
låtsades tro på det där med katten, anförde skäl,
som kunde tala för, att det var så, och hade nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
