- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
299

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

T SC H AN D AI, A 200

Ivan prata i magisterns piga en lögn om en hög
vinst på det stora Amsterdamlotteriet.

När nu hönsens ankomst hade samlat drängarne
omkring buren och zigenaren avlägsnat sig ett
ögonblick, började magistern med ord av beklagande att
undersöka hålet, igenom vilket de skulle ha flugit ut.
Men en av snickarne gjorde genast min av
misstrogenhet och lät till slut narra sig att halvhögt säga:

- De fåglarne ha nog snarare flugit i hans egen
ficka!

Han blev alltså av sitt eget tjänstefolk misstänkt
för att ha stulit från baronessan.

Man kunde således ha anledning tro, att han
också hade stulit de andra fåglarne. Var han då
verkligen en sådan usling, att han ej blygdes för
att vältra skulden över på oskyldiga människor?

Det kom en sådan vämjelse över magistern, att
han gick ut från gården. Han styrde sina steg nedåt
stora landsvägen, där det var rent och torrt; och
då det led mot aftonen och det ridande postbudet
i vart ögonblick kunde väntas, beslöt han att gå
honom till mötes. Vägen gick rakt som ett streck
mellan pilträden upp mot höjderna vid Lund, och
magistern kunde på en halv mils avstånd skönja en
ryttare, som kom i riktning mot Bögely. Än såg man
blott hans huvud och axlar, när han var nere i en
sänka, än syntes hela gestalten på den tunga hästen.
Aftonsolen föll rakt emot ryttaren, och magistern
undrade över att han icke kunde se hjälmen blänka.
Men efter en stunds förlopp såg han, att ryttaren
bar hatt och alltså ej kunde vara postbudet. I dåligt
lynne över missräkningen efter en lång stunds spänd
väntan vände han åter sina steg hemåt och hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free