- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
345

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TSCHANDALA 345

Han hade styrt kosan genom bokskogen och
kommit in på granstigen, då skatornas skri ledde
hans uippmärksamhet till den gran, vilken
tjänstgjorde som skrivtavla. Han kröp in i buskaget och
upptäckte snart trädet, i vars flådda bark en ny figur
hade tillkommit; vad denna figur betydde, var han
nu alltför invigd för att kunna missförstå. Alla de
tidigare tecknen voro utplånade, och i stället hade
man skurit dit en räv, som satt fast med halsen i
en snara, så att tungan hängde ut ur gapet.

Räven skulle utan tvivel vara magistern själv,
att döma av zigenarens segerdanser och övermodiga
skrål.

Och nu drev nyfikenheten att få klarhet över,
huru hans saker stodo, honom hastigt bort till
lagmannens gård, som han för övrigt nalkades med en
viss oro för resultatet, enär alla domare i de
erövrade provinserna voro danskar, ett tillmötesgående
av regeringen, för att icke de underkuvade skulle
leva i ständig fruktan för godtycklig och orättfärdig
lagskipning och tillika därför att det var av största
betydelse att domaren var grundligt förtrogen med
befolkningens språk, så att de kunde följa och
bedöma varje ords skiftande nyans.

Han hade hunnit ut ur skogen och nalkades
kyrkbyn, där lagmannen bodde, då zigenaren kom
sprängande ut från bygatan på sin blanka skinnmärr,
hälsade med ett segerstolt leende och överstänkte
magistern med landsvägssmuts, då han icke hann att
i rattan tid hoppa åt sidan.

Magistern vart mörk i hågen, och onda aningar
plågade honom, när han stod med lagmannens
portklapp i handen. Ännu missmodigare blev han, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free