- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
352

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

352 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

ven, förföraren, spionen, ockraren, som levde av sin
kropp likt en sköka, och som ville sälja sin syster till
sköka, han hade blivit den gode mannen med det
ädla, förlåtande hjärtat, det veka sinnet, den över
systerns förlorade oskuld sörjande brodern!

Magistern gick med sänkt huvud framåt
landsvägen och grep så hårt om sin käpp, att naglarna
blevo vita, och det fanns endast en tanke i hans
hjärna. Han hade beskyllts för att vilja hämnas.
Hämnas för vad? En tjuv hade gjort inbrott hos
honom, hade brutit sitt kontrakt, hade hånat och
plågat honom, och han angiver tjuven! Det kallas
dock annars självförsvar, och var det icke dessutom
en medborgerlig plikt att angiva tjuvar? - Nu ville
han själv hämnas, eftersom lagen icke gjorde det,
ehuru lagarne eljest äro stiftade för att göra självtäkt
överflödig. Han ville återvända till urtidens
självtäkt gent emot en människotyp från urtiden.
Tillintetgöra ett skadedjur, utrota ett vidunder i
människohamn, hindra en bandit att fullborda sina ogärningar,
det var en lovlig handling, som han kunde försvara
inför sitt eget samvete. Men han ville skrida till
verket med hela överlägsenheten av sitt vetande, och
han ville dräpa barbaren icke med krut och bly,
utan med sådana medel, som icke ådroge honom själv
något straff och icke efterlämnade något spår. Han
kände, att han hade varit på rätt väg, då han
sönderplockat zigenarens själ, och hade icke
omständigheterna kommit denne till hjälp, skulle det nu varit
ute med honom. Men hans undergång närmade sig,
ty verksamhetslusten och hoppet voro sin kos, allt,
som kunde hålla honom uppe över förbrytelsen, var
undandraget honom, och nöden stod för dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free