Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TSCHANDALA 355
Zigenaren tömde sitt glas och blev genast yr i
huvudet.
- Nu ska jag sjunga ett nummer! skrek han
och klarade strupen.
Och så högg han i med sin gamla livvisa: »Jag
är greve av Luxembur!»
Det var som om denne obetydliga, fega, svaga
person hade slukat allt det mod, all den kraft, som
den andre starkare och mer betydande hade mist,
och när zigenaren kände, att han hade magistern
under sina fötter, förekom det honom, som om han
själv hade blivit en aln längre. Men han hade dock
samtidigt en dunkel förnimmelse av det osäkra i
sin ställning och en förkänsla av att den slagne kunde
resa sig och slå våldsverkaren till jorden; ty han
måste i vart ögonblick känna sig ha fötterna på den
slagnes nacke för att icke förlora tron på att han
stod över honom, och ju mera han trampade, dess
fastare blev magisterns beslut. Det var som om varje
tryckning av denna häl pressade fram tankar, nya,
djupa, modiga och riktiga, och de samlade sig alla
kring samma sak, och de tilltogo i styrka. Vart ord,
varje rörelse av zigenaren blev en tråd, som spändes
in i det rep, vari han skulle hängas, och magisterns
trygghet och lugn växte med var minut.
Den rusiges skrål hade lockat magisterns barn
ut på balkongen, och med förundran sågo de ned
på sin far, som satt och drack med husets folk mitt
på förmiddagen.
- Nej, men se de små Guds änglarna! sade
zigenaren med verklig beundran.
Det var karaktäristiskt för denna vilde, att han
icke hade något begrepp om barnets eller kvinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
