- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
357

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TSCHANDALA 357

- Kom ner hit, små barn! ropade han upp till
balkongen, efter att ha vänt ryggen åt magistern.

Jungfrun, som hela tiden hade suttit tyst,
ögon-skenligen förödmjukad och tryckt av de senaste
dagarnas händelser, upplät nu sin mun, och med
ett utbrott av smärta och uppriktig ängslan fattade
hon tag i zigenarens tröjärm och sade:

»Nej, Jensen, låt barnen vara! Barri äro heliga
väsen liksom djuren!

Oaktat den mindre riktiga jämförelsen
uppfattade magistern strax det äkta i detta utbrott av
moderskänsla hos den gamla jungfrun, och han
tackade henne med en blick, som hon dock icke
emottog, ty hon tillskrev magistern skulden till sin
detronisering och därmed följande misshandling.
Zigenaren, som genom det oväntade hindret hade
fått en avledare för sitt grymhetsbegär, vände sig
nu fnysande mot jungfrun och skulle just ge henne
en sittopp, då en oväntad syn tedde sig på
landsvägen och tog all hans uppmärksamhet fången.

Ett likfölje drog förbi. Sex män buro kistan,
och bakom följde en svartklädd kvinna och en liten
gosse. Kistan var vitmålad och prydd med en grön
krans av grankvistar; den sorgklädda kvinnan bar
en lång vit slöja, eljest var allting svart.

- Det är grindvaktaren! sade jungfrun.

Vid åsynen av hans fiendes likbår (de hade strax
efter försoningen igen blivit fiender) måtte ett
segerskri ha trängt sig fram ur zigenarens doldaste
hjärte-vrå, som om han hade sett ett farligt vittne
nedgrävas i mullen, och i hans överströmmande glädje
försvann hans medfödda fruktan för döden, och i
det han vände ansiktet ut mot vägen, slog han till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free