- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
368

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

368 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

gick ej att göra beräknad verkan, och zigenaren lyfte
av gammal vana på hatten, glömde eller vågade icke
säga du, men gjorde ödmjuka krumsprång och antog
sitt mest belevade sätt. Bordet var täckt av
bländande vit drällduk, tallrikar och glas voro skinande
rena, och det fanns både kniv och gaffel, vilket satte
zigenaren i stor förlägenhet.

Rätterna voro få, men väl tillagade, och ett
gammalt Syrakusa-vin lyste gullgult i en tarvlig, invändigt
förgylld silverkanna.

Allt var anlagt på en imponerande verkan, och
magisterns allvarliga, avmätta, men hövliga
uppträdande slog genast zigenaren, som snabbt insåg,
att han var tvungen att uppföra sig hyggligt.

Magistern skar för och serverade sin gäst, som
oupphörligt bad honom icke göra sig besvär för hans
skull, ehuru värdens stela sätt nogsamt visade, att
det blott var av skyldighet mot sig själv, sin person
och sin rang, som han iakttog sällskapslivets vanor.

När de hade spisat och glasen voro islagna,
tog magistern till ordet. Han började med att vidröra
sådana ämnen, som kunde fängsla zigenarens
uppmärksamhet utan att locka honom till att tala. Han
avslöjade några av djur- och växtlivets hemligheter
och utbredde sig i synnerhet om djurvärldens under,
vartill zigenaren lyssnade med andakt. Men var gång
han ville sticka fram med sina meningar, teg
magistern med en uppenbar otålighet, som gav till
känna, att han väntade tills struntpratet var över,
för att därpå fortsätta utan att besvara eller taga
hänsyn till avbrotten. Efter hand blev då också
zigenaren trött och satt som tyst åhörare.

Nu hade magistern fått honom och hans upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free