Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
372 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
ligen veta vad som nu skulle inträffa eller huru han
skulle operera. Själv var han dödligt trött, och nästa
dags utbetalning stod för honom som slutet på hans
liv, på alla hans förhoppningar.
Under tiden dukade pigan, som hade kommit
tillbaka, av bordet, bar upp tallrikar och fat, och
när hon hade slutat, frågade hon, om magistern själv
tänkte släcka lyktorna.
Därigenom kom han att tänka på att han satt
i ljus, under det han behövde mörker.
Han svarade därför ja, och när pigan hade gått,
släckte han.
Den sakta blåsten svepte över fälten, släpande
med sig en tät, fuktig dimma, som stannade över
skogen, förtätades genom motståndet - och -
magistern sprang plötsligt upp, ty han såg att det lyste
i dimman bort åt ängen till, och han förstod, att
zigenaren hade antänt ett torvbål. Med lykta och
elden smög han sig till ett tomt vagnslider, varifrån
han hade fullständig utsikt över ängen utan att själv
kunna ses.
Där ute såg han zigenaren ligga vid sin rykande
eld. Han var insvept i ett ylletäcke, som hade varit
vitt, men nu i halvmörkret endast kunde skymtas
som någonting ljust, och han låg med ryggen mot
vagnslidret. På andra sidan av elden stod den
rök-bemängda dimman tät mot skogsbrynet och bildade
en så bra vägg som magistern någonsin kunde
önska sig.
Han tände lyktan och - i nästa ögonblick syntes
en svartklädd kvinnoskepnad med vit slöja mitt inne
i torvröken.
Zigenaren tycktes ännu icke märka något, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
