- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
374

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschandala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

374 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

%

Och han såg den. Och alltefter som den rörde
sig i naturliga bukter efter rökens böljande oro,
började offrets stelkramp att upplösa sig, och hans kropp
rörde sig, först i takt med ormens rörelser, men till
slut började han vrida skuldrorna och ryggen som
en simmande människa, vilken buktar sig fram i
vattnet.

När magistern tyckte, att han fått nog, och
fruktade att tröttheten skulle väcka honom ur
förtrollningen, sköt han in ett nytt glas i lyktan och lät
snokens förvandling till en råtta försiggå på rökens
mest iögonenfallande fläck.

Zigenaren segnade sakta ned på marken, drog
in benen under sig, och med ett pipande ljud stack
han ned näsan i alla de mullvadshål han kunde
komma åt, dock icke utan att då och då titta upp
efter bilden inne i röken, som tycktes hålla honom
fången som i ett osynligt band.

Nu var zigenarens hjärna satt i den rätta
rörelsen, och den väg, som den vidare skulle gå,
var i förväg så tydligt angiven, att offret, redan
innan nästa bild kom fram, hade rest sig högt på
alla fyra, dock alltjämt behållande det vita täcket
omkring sig, och då hundens skepnad dök fram i
röken, var han genast redo att sätta i med ett
förfärligt skällande, som hade han bara väntat på detta.
Nu hördes ett gräsligt larm från husets baktrappa,
och åtta gånger smällde bakdörren upp och igen,
medan de åtta utsvultna hundarne störtade ut för
att falla över den närgångna främmande hunden.

I samma ögonblick förutsåg magistern, vad slutet
skulle bli, och för att påskynda det riktade han lyktan
nedåt, så att hundbilden föll rakt på det vita täcket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free