Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VID LIKVAKAN I TISTEDALEN 379
man dörren till inre rummet, och på tå som om man
fruktade väcka en sovande trädde de nu in i
kammaren.
Belyst av fyra oputsade talgljus syntes det lilla
rummet sväva i halvmörker, och genom röken från
ljusbranden visade sig på de spanade väggarne dåliga
träsnitt av tsar Peter med sitt livliga själfulla
ansikte, vid sidan av konung Augusts plussiga drag
med glosögonen och den liderliga hakan, båda
upphängda över en slagbänk, på vilken låg en stor
underofficersvärja.
När medikus snoppat ljusen, visade sig en lång
fältbår, på vilken låg en mörkblå kappa, vid vars
nedre ända ett par snedgångna ryttarstövlar stucko
fram och på vilka syntes spår av illa avtorkad lera.
Under den våta kappan tecknade sig så
småningom, när ögat vant sig vid ljuset, konturerna av
en medelhög man med spetsiga knän, breda ron,
hängande smala axlar och en mycket framstående
näsa, som uppbar det skylande tyget att endast
formen av en något för hög panna kunde skönjas.
En däven lukt av vått läder, nyslaktat kött och
ammoniak spred sig i rummet och tycktes med sina
dunkla erinringar om skröplighet och förgängelse
neddraga de sörjandes ett ögonblick uppspringande
känslor.
Medikus ärnade sätta sig på slagbänken, men
åsynen av den kungliga värjan höll honom tillbaka,
och liksom påminde att man ej sitter i konungens
närvaro. Förlägen blev han stående en stund såsom
om han väntat en befallning eller ett tillstånd att
draga sig tillbaka, alltjämt med ögonen fastade på
den mörka gestalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
