Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan i Tistedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VID LIKVAKAN I T1STEDALEN - 385
genter som varit så illa utrustade som vår salig konung
därinne. Litet visste han om statens regeringssätt
och om samhällens ordnande, intet om samtiden och
de styrande hemlighetsfulla makter, som göra
historien. Hela hans liv var en kedja av misstag, av
bockar, av dumheter ...
- Ja, vi ska, djävlar regera, slåss i morgon,
medikus Neuman! avbröt löjtnanten. Men prata nu,
för ni är fan anfäkta mig rolig.
- Men det fanns orsaker som till allt annat, och
när jag nämner dem, nämner jag lika många [-ursäkter!-] {+ur-
säkter!+} ... Jag är tysk född; det var vår store konung
också, ty han hörde till huset Pfalz, som icke är
svenskt; hans farmor var Hedvig Eleonora av
Holstein-Gottorp, hans mormor Sophia Amalia av
Braun-schweig-Liineburg och hans mor Ulrika Eleonora,
dotter till nämnda mormor och oldenburgaren
Fredrik III.
- Så satan! Var nu Carl den tolvte tysk också!
- Jo säkert, så säkert som själva stamfadern
Johan Casimir var gift med Carl den niondes dotter, med
Maria av Pfalz. Nu är det sant, ser löjtnant Carlberg,
att man ska ta utsädet från grannen, men Oldenburgar
och Pfalzar ha inte haft den bästa vätskan. Och så
händer det att när man tar till sådden långt ifrån, så
får man ogräs i grödan, och inte är det den bästa man
skickar längst bort. Gustav den förste strakade först
Katarina av Sachsen-Lauenburg och fick den fjollen
Erik, men när han sen tog inaveln med henne
Leijonhufvud, så blev det tio raska drängar och pigor, utan
att det klagades på inbördes krig och nepotismus.
Det må nu vara det, men det låg också något avgjort
svenskt i vår hjältes hela åtfärd. Löjtnanten vet icke
25, - Strindberg, Svenska öden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
