Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
394 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
- Hittills? Men när du får kronan som jag
lägger på ditt huvud ...
- Då skall jag vara mot dig trogen såsom mot
alla goda gåvors givare!
- Så säger du nu!
- Så känner jag det nu!
- Biskop Benzelius! anmälde adjutanten i [-dörren,-] {+dör-
ren,+} avbrytande samtalet som hotade taga en hetsig
karaktär.
Arvfursten kysste drottningens vackra hand, vars
mejslade fingrar gjorde en gest såsom av en
senromersk marmorstaty, och avlägsnade sig med alltför
snabba steg som både röjde en brådska att få slut
på kärleksgnabbet och komma till mera intressanta
ämnen.
I audienssalen stod den ännu ungdomlige
biskopen, en fransk abbétyp med silkesstrumpor,
poig-netter, kras, och höll en trehörnig, dock svart,
alldeles för njuggt tilltagen hatt mellan sina ringprydda
vita fingrar. Hans livfulla ansikte med spelande drag
tycktes leta efter ett passande uttryck att möta sin
herre, som oaktat han ännu blott var drottningens
gemål, dock fört styrelsen under de två år hennes
namn lånats åt konungalängden för att man skulle
få rådrum till holsteinska hertigens avlägsnande.
- Välkommen, min magister, hälsade arvfursten
förbindligt men majestätiskt. Nu kan jag min läxa.
- Ers kunglig höghet, svarade biskopen, ännu
icke på det rena med sin roll. Något tvivel rörande
Ers höghets fullständiga kännedom om de höga läror
jag blivit satt till att förkunna har jag aldrig dristat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
