Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÅMANNEN 411
- Det får man lida, men de behöva därför icke
visas på hovet - sedan!
- Så hämnas de sen, som alla bortkastade
redskap.
- Det är så dags då när de voterat utvidgad
konungamakt - ris åt egen rygg.
- Kör ut hund, han stinker så fasligt!
Broman vinkade åt en lakej att han skulle föra
ut konungens tik, vilken låg under bordet. Men tiken
visade tänder och kastade de mest bedjande blickar
på konungen, bedyrande sin oskuld.
- Kör ut hund! upprepade konungen sin
befallning.
En kammarherre trädde fram till konungens stol
och stannade vördnadsfullt för att mottaga en väntad
fråga.
- Hur är det nu med fröken Taube däruppe?
- Fröken befinner sig något bättre efter det
andra omslaget.
- Har schoutbynachten, hennes bror kommit?
- Icke ännu, men han väntas varje ögonblick.
- Kanske det var han som kom nu.
- Säg mig till om en stund, när fröken behagar
ta emot.
- En härlig kvinna, Broman! utbrast konungen,
vändande sig till sin gunstling.
- Unik, Ers Majestät. Och vilken slump att
hon så skulle falla ner på Ers Majestäts väg.
- Slumpen må nu vara korrigerad av
Gyllenborg, Höpken eller annan som jag helst skulle vilja
misstaga mig på, så är den lika behaglig ändå att ha
råkat ut för, ehuru jag icke alls känner mig frestad
att behöva skylla på ödet, i händelse de upphöjda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
