Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÅMANNEN 423
- Ack ja! det ha de visst det, och Fidéle, kan
du tänka dig, vet precis när det kommer en vän eller
en fiende. Greve Horn, den springer han rätt i knä
på bara han sätter sig, och det ändå fast greven inte
tål hundar.
- Tänk att ett litet djur kan känna det på sig!
- Ja han känner att greven är vår vän, förstås,
och då bryr Fidéle sig inte om att greven inte tycker
om honom, för Fidéle är ingen egoist, utan han vet
att matmors vänner äro hans, det vill säga att jag
menar, om de icke äro direkt hans vänner, så äro
de hans sanna vänner ändå - inte sant, Fidéle?
Fidéle avklippte den trassliga ordhärvan med ett
sakta bjäbb, som kunde betyda att han var sann
vän med vem som helst, bara han fick en bit
kandi-socker.
- Vill du läsa litet för mig, kära Emerentia?
bad drottningen. Kvällen blir så lång, så lång...
- När man är gift och skall sitta ensam ändå,
så blir nog tiden så lång, menade fröken Duben och
slog ner ögonen som om hennes blygsamhet [-förbjöd-] {+för-
bjöd+} henne att ha någon bimening.
- Ja, vara gift och inte vara! Vet du Emerentia,
återtog drottningen, hur lyckligt jag än är gift, och
det vet du att jag är, men du skall icke avundas mig.
Vet du vad martyriet är i äktenskapet?
Emerentia skakade på huvudet som om hon
knappt ville uppröra sina känslor med att höra vad
hon trodde sig veta.
- Jo, du, det är att inte äga sig själv!
- Det var en märkvärdig uppfattning av
äktenskapets skyldigheter, svarade fröken Duben. Jag har
aldrig hört att skriften nämner något om tvång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
