Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
446 SVENSKA ODEN OCH ÄVENTYR
- Men man behöver ju inte hålla - vad man
lovar!
- Vilken moral du har, Broman.
- Ja, var har jag fått den ifrån ?
- I dåligt sällskap.
- Alldeles så ja. Men för att återvända till
affärerna så tror jag inte att kronjuveler äro någon
kurant vara, och hade vi bara respengarne, så skulle
jag nog hålla fordringsägarne på avstånd.
- Respengarne, ja! Det är sant! De skulle ha
varit här som nu! sade konungen, reste sig och ringde
på adjutanten.
Efter ett ögonblicks orolig tystnad inträdde den
kallade medförande ett väl förseglat paket, i vars
utanskrift konungen syntes vilja läsa sitt öde.
- »Hans Majestät konungen till benäget [-påseende,»-] {+på-
seende,»+} upprepade han högt och avskedade
adjutanten med en åtbörd av handen. - - Det är
Gyllenborgs stil! fortfor han, under det han med
darrande fingrar vecklade upp omslaget.
- Ett etui! Det är ordnarna, Ers Majestät!
inföll assessorn.
Konungen öppnade ett rött marokängsetui och
fick i handen ett ovanligt stort sigill som det tycktes.
Men när han betraktat stämpeln ett ögonblick och
såg sitt namn facsimilerat baklänges i trä, utbrast
han nedslagen:
- Svinhunden!
- Das Schlaukopf! utropade assessorn. Men
respengarne då?
- Det heter der Kopf, Broman! Du skall vara
säker i artiklar och ändelser om du vill med till
Hessen. Tänk den karlen! Han slog mig med sin käpp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
