Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kunglig revolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN KUNGLIG REVOLUTION 465
När ingen vågade ge replik, tog han själv
ledningen och beslöt att älskvärt vidröra de innevarande
personerna med sitt trollspö: slog sig ner vid bordet,
tog ett glas och började den magiska séancen.
Men Pechlin, som kände den kungliga magien,
gjorde sig hård och väpnade sig med sin tunga,
som kunde vara både vass och giftig.
Anckarström stängde av sig, tagande en
resignerad min, som kunde betyda: prata på du, jag
kommer ändå!
- Här sitter alltså min gamle vän Pechlin,
började kungen, och han konspirerar som vanligt, men
ovanligt nog med ungdomen. - Nå, vad konspirera
ni om? Vet ni inte, att jag är den förste
konspiratören i riket, att jag givit er friheten, och framför
allt tryckfriheten?
- Tryckfriheten under boktryckarens censur,
avbröt Pechlin. Och Halldin, som skrev mot
brännvinet, höll på att mista huvudet. Det var längesen
Ers Majestät skrev om tryckfriheten att den var en
välsignelse, som ej låter regenten vara okunnig om
folkets tänkesätt; och det här: Hade tryckfriheten
varit tillåten i förra århundradet, att upplysa regenten
om dess sannskyldiga väl, hade törhända konung
Carl XI ej gjort sådana författningar på säkerhetens
bekostnad som gjorde konungamakten förhatlig...
Konungen kunde icke bli ond på Pechlin, emedan
denne hade ett så gott sätt och tillhörde det slags
människor som man icke kan bli ond på, man vet icke
varför. Men han skulle icke ha blivit det nu heller,
om han icke hade hört ett kort undertryckt skratt
från en av sällskapet, som han icke observerat, emedan
denne suttit så att han ej kunde ses av konungen.
30, - Strindberg, Svenska öden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
