Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spetsar, på sköna unga kroppar, för öppna fönster
i ett vackert rum med vita möbler, där havsvinden
gled ut och in, mellan blommiga gardiner,
fågelkvitter, lövträdssus och vågskvalp. Barnets joller och
modrens skratt avbröts av jungfrun som kom in med
kaffebrickan. - Till husets lycka hörde tvenne
tjänare, skickliga i tjänsten, propra, tysta, artiga, vilka
spredo trevnad omkring sig och fingo husets
maskineri att arbeta lagom tryst, utan anmärkningar, utan
bråk; en viss patriarkalisk intimitet rådde mellan
husmodern och tjänarne så att jag fann mig avundsvärd
i denna omgivning, utom det att ett tillfälligt
välstånd gav husets ans en anstrykning av rikedom med
åtföljande skönhet. Det var sällheten! - Om
aftnarna, när barnet lagt sig, sutto modren och jag
ensamma i den vackra salen; oftast spelade hon på
pianot, men musiken var mig endast som
ackompanjemang till hennes skönhet, ty jag såg mera än
jag hörde. Även när vi samtalade, njöt jag mera av
uttrycket i hennes ansikte än av hennes ord, mera av
välljudet i hennes röst än av hennes uttalade tankar.
Och ämnen tröto aldrig; ur det förflutna, det
närvarande och det tänkta kommande hämtade vi bränsle,
och ledsnaden nådde oss icke; vi måste avbryta för
att icke glömma sömnen. En natt sutto vi till
morgonen, och måste gå ut i skafferiet att söka oss mat
för att ersätta krafterna. Solen hade gått upp; vi sutto
på verandan och solgångens rysning överföll oss. -
Hur länge tror du denna lycka skall räcka? frågade
hon. - Tyst! svarade jag, att icke någon hör oss!
Ne audiat Nemesis! - Det beror väl på oss! invände
hon. - Nej, det beror icke på oss! Vi önska frid,
önska att få hålla ihop, och likafullt inträder ofriden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
