- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
44

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 TAKLAGSÖL

vi undveko varandras blickar, och när vi reste oss
från bordet, gick var och en åt sitt håll. - Följande
morgon när jag kom ut, fann jag att kuttern var
försvunnen från ankarplatsen, och jag kände som olyckan
vore över, jag och mitt barn räddade. Det var
omöjligt att dölja min glädje, när hustrun kom tillstädes;
jag sade visserligen ingenting, men hon anade mig,
och när hon upptäckte orsaken blev hon ond och
hatade mig, intensivt, så att det osade gift, dock utan
att säga något. Framåt middagen klädde hon sig till
parad och gick ut, uppåt badorten. Det blev middag,
bordet var dukat, barnet begärde äta, men jag ville
vänta. Vi väntade en timme, en och en halv; då satte
vi oss, gossen och jag, ensamma, och det blev en
sorglig måltid. Han frågade efter mamma, jag kunde icke
svara; ringen var brusten; den tomma platsen
verkade spöke, hat, förebråelse. När vi skulle till att resa
oss, såg jag genom fönstret, ute under träden, två
fruntimmer komma arm i arm, glada och intima som
gamla bekanta. Det var min hustru - och min
svägerska. Det oundvikliga hade skett; jag blev kav
lugn och tog emot. Hustrun hade gjort bekantskapen
nere vid stranden, blivit bjuden på segla, fått motvind
hem. Hon var så vacker av den friska luften, såg så
ångerköpt ut, bad så ömt om förlåtelse för att hon
icke skickat oss bud, men motvinden etcetera; jag
blev glad att ha återfunnit henne, och när hon
kramade gossen, sade jag henne hur jag gladdes att hon
fått ett nöje, efter vår långa ensamhet, och det var
uppriktigt menat. Svägerskan liksom insveptes i vår
försoningskrets, och jag överflyttade på henne en del
av den välvilja jag lät utgå över min hustru. Hon
stod där för övrigt småskrämd, väntande en förebrå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free