- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
46

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46 TAKLAGSÖL

längtande efter försoning och frid. Jag märkte strax
att åren och livet gått fram över dem alla medförande
lärdomar och uppfostran. Min kusin och min bror,
vilka jag fruktade mest, ha bortlagt den överlägsna
spotskheten och den traditionella aktningslöshet som
utmärker släktingar, och de måtte också ha funnit mig
förändrad till min fördel, ty återseendet blev hjärtligt,
präglat av ett vemod som sade hur man beklagade
de förlorade åren, gångna i onyttigt hat. Det var då
jag upplevde två minuter, vilka stannat i mitt minne
såsom verkligen motsvarande föreställningarna om
de Saligas öar och friden på jorden. Sommarsolen
sken, vattnet låg blått, vinden stod still; salsfönstren
voro öppna; utanför, på verandan och på gräsmattan
sutto och lågo herrar och damer i ljusa festdräkter;
blommor på bordet, gyllne vin i glasen med
guldränder; inifrån hördes Mendelssohns H-moll-Caprice
spelad av svägerskan; min lilla son satt i knä på kusinen,
vars maka, något till åren, var försjunken i betraktande
av min unga hustrus ovanliga skönhet. Min bror och
jag växlade en blick vid åhörandet av musikstycket,
som i vårt föräldrahem spelat en viss roll. Harmoni,
försoning hördes i vår tystnad, ålagd eller oss
på-smugen av den väldiga musiken. - Så^ tystnade pianot,
känslorna dallrade efter, man upptäckte varandra,
översvallade i sällhet att vara vänner, och jag kände
lyckan att min hustru vunnit sympatier, erövrat min
släkt till sin livvakt. Nu började grupperingarna;
attraktionerna verkade, man duade varandra,
uppdagade likhet i tycken, gemensamma bekantskaper,
stämde möten i societeten, utfärdade bjudningar, och
så skildes man.

Vid avskedsglaset vågade min kusin utsäga de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free