- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
48

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’18 TAKLAGSÖL

alltid gräla om manövern: håll upp, ligg högre, fall,
klart att vända, kommenderades och diskuterades av
alla på en gång; den odrägliga sysselsättningen
krävde många glas, och på sjön märkes icke
omåttligheten. Nåväl, där seglades, grälades och dracks.
Vinden skralnade, som vanligt och kantrade, så att vi
försutto middagen. Min hustru längtade till barnet
och jag till mitt arbete; det blev olust och jag gick
föröver att sätta mig på skylightet.

När jag suttit en stund hörde jag röster nere i
salongen; den ena var min kusins, halvhög, intalande,
övertygande. Jag behövde icke vända annat än
huvudet för att se hur han slagit sig ner vid bordet mitt
emot min hustru och konverserade henne. Något tal
om svartsjuka eller kurtis kunde ej bli frågan, ty
sådant brukade vi icke, och kusinen var i åldern utan
pretentioner. Men hans vampyrnatur hade blottat sig
igen; han såg i hennes själ, drog åt sig, ville vinna,
bibringa sina åsikter om allt, etablera vänskap,
upptäcka sym- och antipatier, tränga ut mig, med ett ord.
Han såg ut som en ormtjusare, gjorde sig ibland liten
för att icke skrämma, reste sig emellanåt för att
imponera, talade om Ibsen och Wagner såsom intima
vänner, antydde en oerhörd kännedom om livet och
människorna, varnade, förklarade. Hon satt under hans
inflytande, ibland seende på honom med fruktan och
beundran, men ännu kämpande mot sina verkliga
egna meningar. Ty mannen ägde den otroliga
förmågan att giva andra den föreställningen att de ägde
hans meningar. Jag såg mest på hans mun vad han
sade, och på hans ögon, men stundom trängde orden
fram till mig: - Den boken skall du läsa. Jag visste
icke vilken bok, men förstod att det måste vara en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free