- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
79

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAKLAGSÖL 79

Sköterskan kom in och ville lägga honom ner,
men han kunde icke lägga sig ner, ty då drunknade
han i vattnet som samlats i bröstkorgen. Han måste
stöttas med kuddar och blev sålunda sittande
uppgillrad som en mannekäng, färdig att falla ihop dock
när som hälst. Håret låg i våta tovor ner över
pannan, som var betäckt med svett, och ansiktet var vitt.

Ibland tycktes nya personligheter växa i honom,
om det nu var »reaktionsrester» av förfäder eller
influenser från alla dem han tänkte på. Han kunde
sålunda bli elak och giftig, i nästa ögonblick
högdragen och överlägsen; så kom där fram en gammal
vis man, ett barn, en rudimentär kvinna. Hans eget
jag upplöstes, och den medfödda karaktären visade
sig som masken, bakom vilken han utfört sin roll,
uppkommen genom anpassning efter livsförhållandena och
enligt lagen för det största utbytet av själsämnen.
Hela denna stramalj av uppfostran, läroböcker,
mänskor, tidningar skiljde sig i trådar, och det lilla egna
han broderat, rispades upp, försvann. Med självets
upplösning följde själviskhetens försvinnande, och han
började flyta ut, grep omkring sig efter de närmsta,
sköterskan och läkaren, intresserade sig för dem, deras
befinnande, och med verkliga amöboidrörelser av
själen kastade han ut skenfötter, klängde sig om deras
tankar och känslor, liksom för att hålla sig kvar på
fasta marken. Så kom en ljus mellanstund, då han
resonerade, ordnade sina affärer, uppgav sina
skulder, utdelade order, och bad dem icke glömma,
framför allt icke glömma vad han nu sade. Med minnets
avtagande plågades han av fruktan att d e skulle
glömma bort hans order; han identifierade dem med
sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free