Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 105
- Det kan jag inte.
- Och du är advokat!
- Jag vill inte göra orätt!
Därpå utspann sig en mycket lång debatt, som
varade till midnatt, då sonen vänligt föreslog att
skaffa fadren ett rum på hotellet.
- Vill du köra ut mig? röt fadren som tömt
konjaksbuteljen.
- Nej, min far, men jag har ingen liggplats åt
dig, och här skulle du bli väckt av mina kunder i
morgon.
Det sista skälet verkade och de följdes åt ut. -
Gatorna voro tämligen tomma, men den rusige sökte
någon att gräla på, och när han på stora torget fick
se en polis, kastade han ett glåpord åt honom, som
genast steg fram och ledde av den förfördelande till
vaktkontoret.
Advokaten tänkte först att fly; då hans existens
berodde på ett vårdat uppförande, men hans sonliga
känslor voro så starka, att han gick med in till
kommissarien. Han kunde ju icke vittnat mot sin far,
men han ville å andra sidan icke bära falskt
vittnesbörd emot konstapeln. Det var en rådbråkning, från
vilken han slutligen befriades då gubben drogs in i
häktet, emedan han var våldsam.
Det enda sonen kunde utverka, var ett löfte att
saken icke skulle komma i tidningen.
Och så gick han ut ur staden på sin nattliga stråt,
och fann berget, där han brukade tala med sin Gud.
En egen syn var det att se denne stadsbo i
cylinderhatt uppe på det öde berget. Han blottade sitt huvud
och mumlade ord, ibland trotsiga, klagande, ibland
undergivna. Så betäckte han sitt huvud, satte hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
