Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 SYNDABOCKEN
en alltför rak. Uttrycket i hennes ansikte dolde små
ojämnheter, och ögats blick kom honom att glömma
dess brist på färg och glans. Småningom hade han
modellerat om den gängliga figuren, målat om hyn,
färgat om håret, och lagat till en urbild, som han
gjorde till sin.
Flickan som var godhjärtad hade först omfattat
den utstötte med medlidande; hon var långt ifrån
att känna sig stolt över hans uppmärksamhet, blev
stundom sårad när han tog hennes medlidande som
sympati, och då drog hon sig tillbaka på en tid.
Men Libotz, som ingen erfarenhet ägde på detta
område, levde på gamla föreställningar om
fruntimrens tillgjordhet och förmåga att dölja sina känslor;
han trodde därför att hennes tillfälliga
tillbakadragenhet endast var koketteri. Hennes orädda
förtrolighet däremot, som i själva verket härleddes
ur hans ofarlighet, fattade han som ett bestämt
närmande, och han började så sakta gå framåt. En dag
ville han visa sig artigare än de andra, och att han
förstod uppskatta arbetets värde. Därför lade han
fram två tioöringar efter middan, under det husets
sed var en tioöring. Karin förstod icke meningen,
utan sköt tillbaka den ena slanten, med ett kort: -
Det är nog med en.
Libotz gick utanför staden och skämdes; kunde
icke förklara sig, icke försvara sin smaklöshet; han
hade begått en dumhet, och han blev alltid dum i
fruntimmerssällskap.
Följande middag såg han så skamsen ut, att
Karin hugnade honom med flera vänliga ord än eljest.
Han försökte sig med blommor på henrtes födelsedag
och lyckades bättre. Det var offring av skenbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
