Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 SYNDABOCKEN
på några sekunder, så vände han sig till flickan och
var densamme som förut.
- Nu ska vi gå hem! sade han, men nya vägar,
jag tycker inte om plagiat.
Han glömde ibland att Karin hade en annan
bildningsgrad än han, och han begagnade utländska
ord, endast av tanklöshet. Men hon begärde aldrig
en förklaring utan gjorde intrycket av att förstå,
skrattade visserligen på orätt ställe, troende att de
främmande orden dolde något lustigt som inte kunde
sägas på landets språk.
Från berget sågo de kyrktornen från staden, och
siktande på dessa började han marschen med
kommandot, framåt!
Det bar i väg över diken och renar, trädor och
ängsmark. Karin ville icke vara sämre, och så
följde hon.
Men när de kommo in i hög ljung och kråkris,
så blev hon rädd för ormar och saktade marschen.
- Karin är inte född på landet, ser jag. Inte
finns det några ormar.
Hon beundrade detta hjältemod mer än annat,
och när hon klev i hans fotspår var hon trygg.
De nådde en inhägnad där kreatur gingo i bet;
hennes mod svek, men Libotz kommenderade: följ
bara. Och med ett spö hämtat från marken, gick han
mitt igenom hjorden, som skingrades, men snart
återvände nyfiket.
- Tjurn! skrek Karin; men då måste Libotz
skratta, ty det var bara kor allesammans.
Men när de nyfikna krea.turen började dansa
omkring dem, så flög Karin fram till advokaten och
föll honom om halsen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
