Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 SYNDABOCKEN
serade sig för allt och alla, under det han själv
upphört vara.
Askanius mottog sin fiskal som en adept, den där
kommit att höra visdomens ord.
- Har du ätit kväll, ja; sitt då ner och drick ett
glas med oss, det är en vacker vårkväll och kräftorna
ha gått upp i ån, snart skall jag bjuda herrarne på
kalas emellertid ...
Fiskalen slog emellan med: - Har de
verkligen - ? Satsen brydde han sig icke om att fullborda,
ty han visste den skulle bli klippt.
Advokaten bestod ett artigt: - Nej, kåss...
under det han tänkte på sin bror och den borgen
han måste ikläda sig.
Askanius kände emellertid denna torka hos
åhö-rarne, och han hade i kväll ett behov att göra sig,
väcka beundran och intresse. Han började därför
med sitt gamla glansnummer, huruledes han sjöng
för kejsar Napoleon i Versailles, och han inledde som
vanligt med en skildring av vattenkonsterna som
kostade trett-i-o-tu-sen francs var dag de spelade. Han
beskrev dem så noga som om åhörarne hörde dem
beskrivas för första gången, och det egendomliga i
situationen var att både advokaten och fiskalen varit
i Versailles och sett underverken, men de hade aldrig
vågat bekänna detta för Askanius, ty han skulle icke
ha trott dem, eller ansett dem som tjuvar, vilka ville
beröva honom hans uteslutande tillhörighet.
De båda medbrottslingarne växlade några blickar
då och då, varpå Libotz försjönk i kalkyler över
borgenssumman, men var gång han såg ner rycktes han
upp av Askanius, som påkallade uppmärksamheten
med ett danskt; - Är ni med? Då visade Libotz sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
