Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 129
Askanius måtte haft sitt öga i handen, ty
blundande räcktes fingerna fram, fattade konjaksbuteljen
om halsen och flyttade den intill den halvsovande,
som sedan girigt fasthöll den tryckt mot västen där
pincenéfickan satt.
Nu talade Tjärne ur skägget, med blodad tand,
viss på att Askanius intet hörde.
- Att sitta och höra på hans guano, det är ju
alldeles abnormt, va? Den där våga tala om
Shakespeare ...
- Tyst, tyst, varnade Libotz, man ska inte säga
så, man måste vara tacksam!
- Låt gå för tacksam! Men att vara smickrare
och tallriksslickare, hålla med, det är att göra karln
högfärdsgalen, ni ska se att han spricker en dag...
Libotz ville ha en sidorörelse till stånd och tog
upp norska frågan, och det blev långt, men slutligen
trasslade båda in sig, så att de under pratet råkade
byta ståndpunkter, och slutligen stodo kämpande mot
sig själva och varandra.
Askanius tycktes ha sovit, och nu talade han
liksom i sömnen med slutna ögon:
- Den nationella uppfostran, mina herrar, en
nationell uppfostran, ligger icke i folkskolan eller
allmänna rösträtten, för oss svenskar aldra minst, det
kan låta som en paradox, men är icke en sådan...
- Sitter han och rättar temor? avbröt Tjärne.
- Ingenting, fortfor Askanius orubbligt, har så
bidragit till svenska nationens uppfostran i kulturellt
avseende som - smörgåsbordet.
Ett gapskratt klang i paviljongen, belönande
roligheten, men det var icke så menat, utan här menades
något djupsinnigt.
9. - Strindberg, Taklagsöl o. Syndabocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
