Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN . 1J7
Förlovningen gick på, och hade varat en månad.
Första veckan talte de om sin barndom, om
föräldrar och släktingar; andra veckan om framtiden,
om giftermål och bosättningen. Som de voro ense
i alla punkter, emedan Libotz beslutat sig överlämna
allt sådant åt henne, så var våningen snart hyrd i
fantasien, möblerad i fantasien, och ingenting fanns
att tillägga eller diskutera. Tredje veckan talade de
om första veckans samtal, och fjärde veckan om andra
veckans. Libotz började märka att samtalsämnena
tröto, att aldrig något livligare meningsbyte uppstod
som kunde elda och ge impulser. Men för att
samförstånd skulle råda, stack han under stoln rned alla
avvikande meningar, eller levde han sig in i den
föreställningen att de voro ense i alla punkter, måste
vara det, om en varaktig lycka skulle kunna råda i
äktenskapet. Äran var så stor för honom, att han
älskades av en kvinna, därför ansåg han som en
gengäld att hon fick råda i allt, utom hans processer, dem
talte han icke om, ty de voro andras tillhörigheter.
En söndag skulle de roa sig från morgon till
kväll, äta middag ute på landet och ha det riktigt
angenämt, ty Karin var ledig hela dan. De startade
vid niotiden, och flögo ut genom tullen. Först talade
de om de små tilldragelserna sedan de skilts i går
middag:
- Nå, va de mycke folk i går afton? frågade
fästmannen.
- Ja, det är ju alltid mycket folk om lördagarne.
(Det visste han ju.)
- Var källarmästarn vid gott humör? (Det
brukade han aldrig vara.)
- Han knorrade ju som vanligt - men han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
