Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 SYNDABOCKEN
Han ville genast börja spela, men sonen gjorde
föreställningar.
- Det är ju söndag och det går aldrig an, för
resten kan jag inte spela.
- Jag ska lära dig, svarade gubben.
- Neej, du, far, skall spela med kamraterna här,
i morgon.
- Med de där, aldrig nånsin.
- Men ensam kan du inte spela.
Detta var ett förfärligt problem; det var det enda
man inte kunde göra ensam; man måste ha någon
att rivas med.
- Sätt dig ner! sa gubben, och var icke
otacksam mot din gamle far. Tycker du inte att jag är
olycklig nog!
Jo, det tyckte sonen, och som han hade svårt att
göra en människa ledsen, så satt han ett, tu, tre med
korten i hand.
De spelade knack, det enda sonen kunde. Han
skämdes emellanåt, blev rädd att sysslomannen skulle
träda in, slängde korten i bordet; men så stark var
fadrens makt över honom, att han genast återgick till
spelet på ett kraftord av gubben.
- Du bekände inte, far! vågade sonen, mera i
form av upplysning än anmärkning.
- Säger du att jag spelar falskt?
- Jag menade icke så, ville bara fästa din
uppmärksamhet på.
Det oundvikliga grälet var i gång, och sköttes av
gubben erlsam, som både talade och svarade.
En av olyckskamraterna hade emellertid smugit
sig ut, och om en stund stod sysslomannen i rummet:
- Sitter ni och spelar kort mitt på blanka sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
