Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 SYNDABOCKEN
middagens oskyldiga kortspel på asylen; men han
såg icke något fientligt mot sig i dessa vassa blickar,
ehuru där låg ett underjordiskt hat, som sökte ett
föremål längre bort. Och han förstod att utfallet
endast varit ett sådant dämoniskt misshugg, där hans
egna tankar framkallat den andres genom hemlig
överföring. Dock, vid nämnandet av Stadskällarn steg ett
dunkelt skvallerminne upp hos Libotz om något
rival-skåp mellan kaféflickan och Sjögren samt Tjärne.
- Du bär väl icke något agg till Sjögren?
frågade han, välvilligt, men obetänksamt.
- Vad skulle det vara för agg? Vad har jag
för affärer med Sjögren? högg Tjärne i, viljande läsa
Libotz’ baktankar.
Denne förstod nu att han rört vid ett sår och att
Sjögren verkligen vunnit på rivalen, vilket den
oemotståndlige aldrig skulle förlåta. Och han insåg att
skrivaren var förlorad, därför började han bedja för
honom; men då sprang Tjärnes hat ut i en gnista som
kastade åt sidan, och han unnade icke den lille, nyss
besegrade mannen denna revansch att avslöja Don
Juan som övervunnen i kärleksstrid, och av en
obetydlig skrivare.
Ju mer Libotz lade sig ut för den brottslige, ju
flera goda sidor han framdrog hos honom, dess högre
steg Tjärnes hat mot båda. I sin nöd och förtvivlan
försäkrade Libotz, naivt nog, att han aldrig alluderat
på något kärleksförhållande ...
- Vad menar du? avbröt fiskalen.
Libotz märkte förlöpningen och ville ta tillbaka,
men fruktande att förvärra saken, vände han kniven
mot sig själv; tog skulden på sig, talade om de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
