Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 169
Nu började en process lik många andra, där
boven förde sak mot den icke allenast oskyldige utan
den förfördelade; tjuven åklagar den bestulne. För
att skydda sig anställde Libotz genast en bokförare,
som erhöll full bevisning om förskingringarne, men
då den anklagade icke fick förete bevisning, emedan
han icke väckt åtal, så var detta spilld möda. När
han sökte få upplysningar om vad skrivaren förehaft
på tingen, möttes han av tystnad; ingen vill ju vittna,
tar hellre något orätt.
Libotz fann fiskalen oförklarlig, ty han hatade
rivalen Sjögren, men vände ett tu tre till hans favör.
Och när han ansåg sig skyldig rentvå sig för
Aska-nius, och medförande kladden, framlade bevisen för
sin oskuld, sköt denne undan boken, förklarande att
han icke kunde döma i denna sak.
- Jo, du skall se att jag är utan skuld...
- Det vill jag inte! svarade egoisten; för resten
(här vågade han uttala den gamla lögnen) är det inte
den enas fel att två gräla.
- Här är icke något gräl, här är process, där
tjuven yrkar fängelse på den bestulne.
- Kan det bevisas?
- Det står här i boken, läs!
- Jag vill inte läsa, jag vill inte ha me?t att göra,
gå din väg, du stör mig.
Så var det över allt. Libotz trodde denna köld
härrörde av att han var främlingen; och han kände
nog detta kamratskap som liknade tjänares,
strafffångars och militärers, vilka svuro falskt för att rädda
en kamrat, eller medbrottsling, rättare.
I första instans dömdes han slutligen till 3,000
kronors skadestånd åt tjuven, Han gick till hovrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
